Onsdagen den 2 juni

Efter en fullspäckad morgon med vällingflaskor och blöjbyten så ligger jag nu och värmer mig i solen med babyvakten i högsta hugg. Jag har även boken som Mia skäringer har skrivit. Hon verkligen prickar in hur jag är som mamma. Största skillnaden är att Hon vågar allt som jag drömmer om, flyttar utan närmare eftertanke och bara gör det hon vill. I ett kapitel skriver hon om tacksamhet och jag börjar fundera på vad jag känner mest tacksamhet över och självklart är det mina barn, fina familj och vänner. Men de man lätt glömmer är dem små stunderna i vardagen. Jag åker hellre tåg än bil dels för att jag tycker de är onödigt att ta bilen men även för att dem där 6 min till haninge eller 30 in till söder så hinner man umgås, prata och pussa på mina fina söner och bara bara där fullt ut och inte behöva koncentrera sig på nånting annat. Tacksamheht är när jag får ligga tätt ihop i min sons lilla säng och känna hans svettiga och varma lilla kropp brevid mig. Innan han ska sova så vill han gärna att man ska ligga en stund och jämnföra våra händer , hans lilla oförstörda hand mot min. En liten liten hand spm sitter på en liten liten människa son inte har några bekymmer och trivs med livet precis som det är.